nesim

Med röda märken på låret har jag nu kommit hem efter paintballspel utanför Linköping. Det var roligt, även om det gjorde ont och jag inte träffade så mycket. Banan var bra, först såg den för liten ut, men när man väl spelade kändes den nästan lite för stor istället. Förutom lite tjafs om hur man uppför sig var ungdomarna ett väldigt trevligt sällskap.
Nu ska jag äta, plugga grammatik och titta lite på andra avenyn.

Det blev ingen mer insändare, andra skötte det så bra ändå.

Nu sitter jag med en krånglig persiskauppgift, översättning och grammatikuppgifter till en text, som jag har lyckats slarva bort. Det är tur att den finns på internet! Även om det är krångligt så är det spännande. Helt plötsligt kommer det ord som jag känner igen. Veckans text heter asb, som betyder häst och det visste jag. Att "jag mår bra" heter xub-am visste jag också, eller jag kände i alla fall igen orden.

Ett tag var jag rädd att jag skulle blanda ihop den persiska grammatiken med den svenska grammatiken som jag ju läser "på riktigt", i lärarprogrammet, men eftersom jag läser svenska som andraspråk fungerar det väldigt bra. Vi jämför mycket med andra språk i och med att våra elever kommer ha ett annat språk som förstaspråk. Svenskan skiljer sig så mycket från många andra språk i världen eftersom vi är ett "platshållarspråk", vi måste (nästan) alltid ha subjekt och predikat för att bilda en mening. Tre ord på svenska blir ett sammansat ord på persiska, xub, som betyder bra och am som visar att det är "jag" som mår bra.

Nu är det dags för mig att bli färdig med persiskauppgiften. Klockan fyra är det handboll, första seriematchen och det är mot Vadstena dessutom. Heja Motala!!

Det här är hopplöst! Jag ska upp halvsex imorgon, men ändå sitter jag här. Jag försökte faktiskt gå och lägga mig ganska tidigt ikväll, men när jag väl hade släckt kunde jag ändå inte somna. Alla tankar bara for runt i huvudet och jag kände att jag behövde göra något åt det. Nu är en insändare till skriven, får se om jag skickar in den. Vissa kommentarer till artikeln har varit konstiga och de måste bemötas. Nu tror jag i alla fall att jag kan somna, måste om jag ska lyckas hålla mig vaken på föreläsningen imorgon.

Mikael Wiehe, Valet

I artikeln som jag länkade till 6/9 säger Weine Ericsson att han inte vill "att det ska komma hit invandrare som inte vill göra rätt för sig och jobba. Vill de inte det kan de stanna där de är". Jag tror inte att människor kommer hit utan att vilja jobba, däremot tror jag att man efter att ha sökt ett visst antal jobb och bara fått nej tappar sugen. Under en period då jag var arbetslös sökte jag ca 40 jobb i månaden utan resultat. Det som irriterade mig mest var att en vän med svenskt namn fick ett jobb jag hade mer erfarenhet av. Då är jag ändå uppvuxen i Sverige, talar flytande svenska utan brytning och har ett svenskt efternamn.

SPI menar även att invandringen kostar för mycket pengar, och då Margareta Svanlund får frågan om varför man inriktar sig just på invandringen och inte mot kulturbidrag och idrott, som också får pengar som skulle kunna ges till pensionärer svarar hon "Idrott, musik och kultur har ju funnits i vårt svenska samhälle länge". Har inte invandring har funnits i vårt svenska samhälle länge? Som min mormor sa, vi har ju för sjutton städer som har tyska namn, och som jag säger: vårt språk har även ord som sedan långt tillbaka härstammar från bl.a. tyskan.

Det här är mitt svar till SPI, det kanske inte läses av många, men jag har i alla fall fått mitt sagt. Och efter artikeln har frågan tagits upp i Motala Tidnings ledare och även i Corren. Det jag tycker känns oroväckande är att Nystart Motala fortsätter sammarbeta med SPI.