det är som miste man förmågan att ge sej drömmarna i våld när man har sett en stjärna falla på alltför nära håll
Mikael Wiehe tycker till om matchen mellan Sverige - Israel 6-8 mars.
Idag är jag ledig! Jag har sovit och rensat bland mina gratisvykort, nu ska jag rensa papper. Och samla ihop bilder på kvinnor som vi ska ha till tjejgruppen på Tant Grön. Om några timmar ska jag till min pappa och skriva ett vykort på persiska. Det blir roligt, hoppas jag får mat.
Många av mina gratisvykort ska jag slänga. Säg till om ni vill ha!
Nu ska jag fortsätta med rensandet. Och imorgon ska jag kolla på lägenhet i Linköping, spännande!
Många av mina gratisvykort ska jag slänga. Säg till om ni vill ha!
Nu ska jag fortsätta med rensandet. Och imorgon ska jag kolla på lägenhet i Linköping, spännande!
shab bexeyr
Idag fick jag betyget väl godkänd på persiskakursen!! Vet inte riktigt hur det gick till, men glad är jag. När jag har fått pengar ska det firas med lunch på Yogi med Rikard! Och på söndag ska jag skriva ett vykort till en av kusinerna i Iran tillsammans med pappa.
Min hemtenta är inlämnad den också, och nästa kurs börjar inte förrän på tisdag, så fram tills dess är jag ledig, förutom lite Tant Grön-möten och planeringar. Det känns så skönt! Det har varit väldigt stressigt under "jullovet" så nu ska jag försöka lugna ner mig. Sen blir det ingen mer persiska för mig i vår, inte i Uppsala i alla fall. Jag ska försöka fortsätta med det hemma själv, och med hjälp av pappa.
Kriget i Gaza fortsätter, sju av Röda Korsets ambulanser har beskjutits och kan inte användas. Likaså ett FN-kontor, sjukhus och medieredaktioner. Över tusen människor har mördats. Här är en länk till Röda Korsets kampanj att samla in pengar till tio ambulanser i Gaza.
Min hemtenta är inlämnad den också, och nästa kurs börjar inte förrän på tisdag, så fram tills dess är jag ledig, förutom lite Tant Grön-möten och planeringar. Det känns så skönt! Det har varit väldigt stressigt under "jullovet" så nu ska jag försöka lugna ner mig. Sen blir det ingen mer persiska för mig i vår, inte i Uppsala i alla fall. Jag ska försöka fortsätta med det hemma själv, och med hjälp av pappa.
Kriget i Gaza fortsätter, sju av Röda Korsets ambulanser har beskjutits och kan inte användas. Likaså ett FN-kontor, sjukhus och medieredaktioner. Över tusen människor har mördats. Här är en länk till Röda Korsets kampanj att samla in pengar till tio ambulanser i Gaza.
my dress hangs there
Nu borde jag egentligen göra min hemtenta, men hittar hela tiden på allt möjligt annat att göra. Igår bakade jag bröd, gjorde müsli och dammsög och våttorkade hela lägenheten för att komma undan. Idag är det mest internetgrejer jag hittar på. Alldeles nyss fick jag för mig att söka på Frida Kahlo. Mitt första minne av henne är från bildlektionerna i åttan eller nian då vi skulle göra ett häfte om någon känd konstnär, då valde jag Frida Kahlo. Ska nog ge mig ner i förrådet och leta på häftet när tentan är över. Jag minns att jag tittade på hennes bilder och läste om henne under gymnasiet också, kanske till något skolarbete eller något annat?
Efter gymnasiet åkte jag till London. Jag blev inte kvar där länge, men under de första dagarna när vi tog en promenad ner till Themsen såg jag att Tate Modern hade en Frida Kahlo-utställning. Jag blev överlycklig, och eftersom jag knappt hade några pengar just då blev jag ännu lyckligare när jag upptäckte att det var gratis entre upp till 19 år. Vi hann inte gå dit den dagen, men några dagar senare, precis innan jag fyllde 19 gick jag dit. Jag fick se de tavlor som jag hade levt med i nästan fem år i verkligheten. De var rätt små.
Här kommer i alla fall två favoriter:
Efter gymnasiet åkte jag till London. Jag blev inte kvar där länge, men under de första dagarna när vi tog en promenad ner till Themsen såg jag att Tate Modern hade en Frida Kahlo-utställning. Jag blev överlycklig, och eftersom jag knappt hade några pengar just då blev jag ännu lyckligare när jag upptäckte att det var gratis entre upp till 19 år. Vi hann inte gå dit den dagen, men några dagar senare, precis innan jag fyllde 19 gick jag dit. Jag fick se de tavlor som jag hade levt med i nästan fem år i verkligheten. De var rätt små.
Här kommer i alla fall två favoriter:
2009
Nu är det nya året här. Igår skrev jag -09 i mitt anteckningsblock för första gången! Nyår firades i Sanna och Linus nya, fina lägenhet. Knytis med mexikanskt tema, trevligt! Och efter alla raketer och alla champagne fick vi världens godaste kladdkaka! Bra start på det nya året!
Om mindre än två dagar har jag min persiskatenta. Jag hoppas verkligen att jag klarar den, känns onödigt att dra iväg högskoleansvarig i Motala en lördagmorgon för en tenta jag inte klarar. Men jag är osäker. Imorgon blir det sistaminutenplugg på verb, ord och texter. Både mamma och pappa ska förhöra mig!
Nästa tenta ska in på torsdag, som tur är har jag lånat ut böckerna till och med lördag så jag kan koncentrera mig helt på persiskan tills dess. Sen vet jag att jag kommer ha några snurriga dagar med böcker, papper och datorn överallt i lägenheten tills tentan har lämnats in. Inköp och annat till Tant Grön ska göras då också, innan vi öppnar för vårterminen på onsdag.
Samtidigt som jag oroar mig över mina tentor läser, ser och hör jag om hur människor dör varje dag i Gaza. På swedenabroad kan man läsa om hur det varken går att ta sig ut ur eller in i Gaza, detta sedan Hamas maktövertagande i juni 2007, det är alltså ett och ett halvt år sedan. I ett och ett halvt år har människor inte kunnat röra sig hur de vill. Och dessa människor är inte nödvändigtvis "terrorister", det är familjer, gamla, barn, ungdomar, människor precis som du och jag. Till råga på allt bombas, beskjuts och dödas dessa människor nu, utan möjlighet att ta sig därifrån. Hamas raketattacker har varit och är fruktansvärda, men det Israel gör, att stänga in människor, se till att de inte tar sig därifrån, och sen beskjuta och bomba, det är avskyvärt. En viktig skillnad är också att Hamas är en organisation, medan Israel är en stat.
Och jag tycker det är orättvist! När ett barn mördades i Sverige förra året kunde man läsa om det i alla bloggar, ljus skulle tändas och tysta minuter hållas. Alla var upprörda. Men nu, när hundratals barn mördas hör jag inte ett knyst. Varför värderas vissa liv högre än andras?
Om mindre än två dagar har jag min persiskatenta. Jag hoppas verkligen att jag klarar den, känns onödigt att dra iväg högskoleansvarig i Motala en lördagmorgon för en tenta jag inte klarar. Men jag är osäker. Imorgon blir det sistaminutenplugg på verb, ord och texter. Både mamma och pappa ska förhöra mig!
Nästa tenta ska in på torsdag, som tur är har jag lånat ut böckerna till och med lördag så jag kan koncentrera mig helt på persiskan tills dess. Sen vet jag att jag kommer ha några snurriga dagar med böcker, papper och datorn överallt i lägenheten tills tentan har lämnats in. Inköp och annat till Tant Grön ska göras då också, innan vi öppnar för vårterminen på onsdag.
Samtidigt som jag oroar mig över mina tentor läser, ser och hör jag om hur människor dör varje dag i Gaza. På swedenabroad kan man läsa om hur det varken går att ta sig ut ur eller in i Gaza, detta sedan Hamas maktövertagande i juni 2007, det är alltså ett och ett halvt år sedan. I ett och ett halvt år har människor inte kunnat röra sig hur de vill. Och dessa människor är inte nödvändigtvis "terrorister", det är familjer, gamla, barn, ungdomar, människor precis som du och jag. Till råga på allt bombas, beskjuts och dödas dessa människor nu, utan möjlighet att ta sig därifrån. Hamas raketattacker har varit och är fruktansvärda, men det Israel gör, att stänga in människor, se till att de inte tar sig därifrån, och sen beskjuta och bomba, det är avskyvärt. En viktig skillnad är också att Hamas är en organisation, medan Israel är en stat.
Och jag tycker det är orättvist! När ett barn mördades i Sverige förra året kunde man läsa om det i alla bloggar, ljus skulle tändas och tysta minuter hållas. Alla var upprörda. Men nu, när hundratals barn mördas hör jag inte ett knyst. Varför värderas vissa liv högre än andras?
