nesim

Idag var mamma, Björn, Charles, Calle, Rikard och jag på Kolmården. Vi började med att ta en tur i Safariparken, som tyvärr inte var alls lika bra som förra gången. Väldigt dåligt med djur och de djur vi såg var slöa. Slöheten kanske kan förklaras med alla avgaser de måste få i sig då de vistas bland så många bilar. Detta borde verkligen förbättras, besökarna borde vara tvugna att parkera sina bilar och sen bussas in tillsammans i en stor elbuss. Eller något sånt.
Väl inne på själva djurparken såg vi tigrar, en snöleopard, en järv, elefanter, apor, delfiner och många andra djur. Av någon anledning var många av djuren inne på parken också slöa. Vi åkte Delfinexpressen och linbana och tiitade på Delfinshowen. Trots att vi var nästan sist i kön in till Delfinshowen lyckades vi få platser nästan längst fram. Att se delfinerna på så nära håll var häftigt. Dagen avslutades med en tur på Tropicarium.

I jämförelse med Nordens Ark som Rikard och jag besökte under vår vecka i Bovallstrand var Kolmården mest som en stor bur, med undantag från Tropicarium. Delfinerna såg också ut att trivas, men precis som sist vi var där fick jag en obehagskänsla när jag tittar på hur stor bassäng de har och jämför det med hur stort havet de faktiskt lever i är. På Kolmården såg vi bara en snöleopard, som låg under ett tak i skuggan. Det var väldigt dåligt med träd och växtlighet som ger skugga. På Nordens Ark såg vi minst fem snöleoparder som rörde sig, busade och lekte. Även om Nordens Ark också till viss del säkert drivs av vinstintressen arbetar de aktivt för att rädda och bevara utrotningshotade djur medan Kolmården endast verkar drivas av vinstintressen. Att turisten ska få se så många djur som möjligt, oavsett djurens välbeffinande.

Satte mig här för att skriva lite om dagen när det lät som om något exploderade utanför fönstret. Jag blev rädd och nu sitter jag nästan och skakar. Folk kommer ut ur sina lägenheter och en del har nästan med sig packning, andra kikar bara ut genom fönstrena som jag och Rikard. Och det var kanske ingenting allvarligt, det enda man hörde var en smäll. Kan ha varit busiga ungar som hittade något att smälla. Men i det här området där människor har hört sådana smällar förut som har betytt något mycket värre att ungar är ute och busar tycker jag att det är hemskt. Och det var väl förmodligen inte busungar för nu åker polisen runt och lyser mot bäcken.

Ska kika lite till i fönstret och sen försöka sova. Om dagen skulle jag skriva att jag har jobbat på Radiomuséet med rätt så många besökare, sen tagit en mysig subwayfika med Sanna.

Det har varit väldigt dåligt med uppdateringar i sommar, det beror väl mest på att jag jobbar ganska mycket och när jag inte jobbar pendlar jag fram och tillbaka mellan Motala och Linköping. I sommar jobbar jag på Radiomuséet och på turistbyrån i Borensberg, samt med ungdomsverksamheten på Tant Grön ideellt. Förra veckan var Rikard och jag på semester i Bohuslän, närmare bestämt Bovallstrand där min mormor och morfar hade en sommarstuga när jag var liten. Det var en underbar vecka, med mycket sol, bad, bergsklättring och utflykter. Vi kom hem förra söndagen och sedan dess har jag mest jobbat och varit lite halvkrasslig. Har även hunnit med att titta på Muntra fruarna i Winsdor på Vadstena Folkets Park. En okej pjäs, min morfar var statist och han var nog bäst. Mitt största problem var dock att luckorna till parken var öppna och jag var förkyld. Drag är uppenbarligen inte bra för förkylningar.

Igår, efter en eftermiddag med barnaktivitet på Radiomuséet, var jag och Rikard hos mamma, Björn, Charles och Calle och spelade poker. Charles var med och spelade medan Calle "hjälpte" den som ledde för tillfället.  Innan middagen och pokern gav mamma och jag oss iväg till Vadstena där min duktiga mamma i rollen som Afrikagruppernas ordförande ställde en bra fråga till Sveriges biståndsminister. Hon fick ett svar och jag lekte pressfotograf med mammas kamera. Bilderna blev väl tyvärr inte sådär jättebra, men jag försökte i alla fall!

Innan vi gav oss iväg till Vadstena satt Björn och Rikard och skröt om att de skulle vinna kvällens pokerspel. När vi hade kommit tillbaka och efter mat och prat började vi spela. Alla hade lagt en hundring var och den som vann skulle få fyra hundra och tvåan skulle få tillbaka sin hundring. Det började rätt segt men efter en stund tog mamma ledningen rejält och jag höll på att somna. Björn åkte ut, sen spelade jag av mamma alla hennes marker och sen Rikards. Sen satt jag och Challe väldigt länge, vi höll båda två på att stupa av trötthet, innan vi bestämde oss för att sluta, med mig som etta. Men vi delade potten lite mer så jag fick tre hundra och Challe två hundra. Efter det drog Rikard vidare på festligheter och jag och Calle gick och lade oss i tältet och sov som små grisar efter att vi hade jagat ut nästan alla tvestjärtar, spindlar och mördat myror.

Idag har jag jobbat i Borensberg och nu är det sovdags.