iran är ett land fyllt av dramatiska kontraster
Jag har läst om demonstrationerna och protesterna i Iran och tänkt att det var tur att jag bestämde mig för att inte åka dit i sommar. Eller kanske snarare, tur att jag inte försökte söka visum, något som dessutom skulle krånglat till det för pappa som faktiskt hade planerat att åka dit. Så snart han skulle få passet. Han har dock inte fått sitt pass, och det tycker jag under omständigheterna också är bra. Sen pratade jag med pappa som säger att han åker dit så fort han får passet, ett av hans argument var att biljetterna är billiga nu. Ett annat var att han tror att detta är något historiskt, han vill vara där och vara med Jag förstår inte riktigt varför det inte räckte med den gången han var med för trettio år sedan. Men det är upp till honom. Någon som är där, i Teheran, är min kusin. Pappa tror att hon demonstrerar. Kanske är det fler kusiner där. Och jag sitter här i Linköping och läser om minst 19 döda, förmodligen fler, om stöddemonstrationer i Stockholm, äter vattenmelon, målar hyllor, jobbar, tänker och vet inte riktigt vad jag ska göra.