nesim

på väg hem från östenssons gick en tonårskille framför mig. helt plötsligt kom en tant fram och sa "hörrni killar, vet ni var kråkrisvägen 16 är?"

det har hänt förut, att folk har kallat mig kille, men varför? vad krävs för att man av andra ska ses som tjej?
måste jag ha på mig tighta kläder som sitter åt så man knappt kan gå? eller kjolar och strumpbyxor som hasar ner och är kalla så jag knappt kan gå? eller en annan jacka, en tunnare och tightare, istället för min nya tjocka varma jacka som jag tycker är jätteskön?
eller måste jag spara mitt hår så jag måste kämpa med att torka det i en timme innan jag går ut så att det inte fryser ihop en kall vinterdag? eller måste jag sminka bort "killansiktet" och fixa långa långa ögonfransar och röda röda läppar?

ingår allt detta i att vara tjej? är det sånt som skiljer tjejer från killar??? (NEJ)

nu är det ju så att ibland har jag tighta byxor på mig (och ok. det går att gå i dem), och ibland (dock kanske mer sällan) kjol, och sminkar mig gör jag också då och då. och vill man göra det varje dag är det ju inget fel i det, förutom att det tar tid att hålla på och fixa och trixa med sånt innan man går ut. men vill man lägga tiden på det, så är det upp till var och en. men varför tror människor automatiskt att man är kille bara för att man inte håller på med allt det där?

egentligen är väl frågan varför det är viktigt för mig att jag utåt ska ses som tjej? även om jag vet att de kläder jag har på mig är typiska killar. varför blir jag stött när någon misstar mig för att vara kille?

skulle kunna skriva mycket mycket mer om det här men nu måste jag bli klar med en litteraturanalys av Pygmalion och Educating Rita.