Julklappstips

Här kommer lite rättvisa julklappstips:

Skivor från Afrikagrupperna, med blandade artister som Miss Li, Svenska Akademien, Kultiration, Jacqee, Jens Lekman, The Tough Alliance och många fler! Gå in på www.afrikagrupperna.se för att se fler och vad pengarna går till. Afrikagrupperna säljer även en fin kalender för 2009.

Afrikagruppernas CD - Afrika är inte ett land             Stå upp för Afrika

När det gäller leksaker har UNICEF ett bra utbud. Jag tycker väldigt illa om att köpa leksaker från vanliga leksaksbutiker då det ofta är barn som har producerat varorna där. Alltså, vissa barn arbetar för att andra ska få leka. I år har jag köpt ett kortspel om UNICEFs arbete, och nu när jag var inne på deras sida upptäcke jag massa annat skoj. Väldigt varierande priser, men ingenting är jättedyrt heller.

För de som bor i större städer finns ju alltid olika Världsbutiker också. Här i Motala finns tyvärr ingen sådan, men om man vill handla rättvisa teer, fina koppar, kläder och mycket mer kan man åka in till Världsbutiken i Linköping.

Nu har jag inga fler tips, men om lämna gärna kommentarer om ni har tips!

reser för mig själv, långt bort för att leta reda på, allt solsken som jag missat

Hur påverkar identitet andraspråksinlärning? Det är vad jag skriver om just nu. Sex sidors arbete, eller tvåtusenfemhundra till tretusen ord, om identitet och andraspråksinlärning. Visst skulle jag kunna skriva mer, men jag skulle behöva mer tid och mer stöd. Uppgiften ska lämnas in på onsdag, men jag vill bli färdig ikväll (inatt) eftersom vi börjar en ny kurs imorgon. Men det går trögt! Blev färdig med litteraturdelen i onsdags, men diskussionen har fastnat helt. Ämnet är väldigt intressant, men som sagt, för lite tid och för lite stöd gör att uppgiften blir svår att genomföra. Jag har valt att fokusera på ungdomsslang (förortsslang, rinkebysvenska, blattesvenska osv.) och hur skolan tar tillvara och arbetar med alla de identiteter (kulturer) som finns i klassrummen. I en av artiklarna behandlar Charlotte Haglund (2004) en undersökning hon har genomfört i en skola. Hon har studerat hur lärare möter elever i klassrummet och intervjuat eleverna. Hon har bland annat tagit upp ett exempel där en pojke från Grekland mumlar något till en lärarvikarie. Lärarvikarien frågar då "Va?" och Pojken svarar "Jag sa inget". Då säger vikarien "Hörru, du är i Sverige nu, kan du inte prata ren svenska?". Detta är observerat i ett svenskt klassrum år 2000! Självklart kan man vilja att eleverna inte ska mumla, men att säga till dem på det sättet skapar bara osämja och rasism.

Jag borde fortsätta med fördjupningen nu, snart ringer Rikard och frågar om jag har skrivit något. Då skulle det kännas bra att svara ja. Igår var vi i Norrköping, vi gick på stan och jag köpte julklappar. Vi lyckades pricka in precis rätt helg för under dagen upptäckte vi att det var rättvis julmarknad på Arbtetets Museum. Världsbutiken, UNICEF och alla möjliga organisationer var där. Trevligt!
Idag var det julmarknad (dock inte rättivs) i Motala. Jag jobbade som sagoläsande tomtemor ute i kylan i fem timmar. Kallt var det, men ganska roligt!
Annars spenderar jag mycket av min tid åt att planera Tant Grön. Har tänkt bli klar med en ganska noggrann planering inför våren innan jul. Har börjat fundera lite på om man kan ha musikkvällar där. Med lokala band som spelar. Det vore roligt!!
Nu är det skrivdags!


min palm kommer att vila i jorden där, stående i min trädgård

Nu sitter jag med en klump i magen efter att ha sett Riksteaterns Baghdad Burning. Första gången jag läste om den hade jag en fundering om att gå och se den med Tant Grön-ungdomarna, men på grund av stägning och stök blev det inte så. Det blev istället Rikard och jag, och det passade mig bra. På scen stod Aminah Al Fakir Bergman, Nidhal Fares och Tona Ishag. Pjäsen är baserad på blogginlägg från Riverbends blogg. Hon började blogga från Irak den 17 augusti 2003, efter USAs invasion av Irak, i hennes första inlägg skriver hon "I'm female, Iraqi and 24. I survived the war. That's all you need to know. It's all that matters these days anyway." Det verkar då som om kriget var över, men hon fortsätter blogga om kriget till och med oktober 2007, då efter att ha flytt till Syrien. Men sen slutar inläggen.
Pjäsen handlar alltså om kriget i Irak, Aminah Al Fakir Bergman spelar Riverbend, Tona Ishag är journalist och ger oss fakta om kriget under pjäsens gång och Nidhal Fares berättar bland annat om sina egna upplevelser från kriget. Har ni möjlighet att se den så gör det! Den är gripande.

somliga ropar

Idag var jag på en föreläsning om hedersrelaterat liv, våld och mord som hölls av Sara Mohammad, ordförande i föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime. Det jag kommer skriva nu är tolkat fritt från hennes föreläsning.

Hedersvåld kan på många sätt liknas vid kvinnomisshandel. Med kvinnomisshandel menar jag våld som förekommer i hemmet. Visst finns det fall då män blir misshandlade i sina hem av kvinnor de lever med, men det är till största delen kvinnor som blir misshandlade av män de lever med. Det som händer vid både denna kvinnomisshandel och vid hedersrelaterat våld är att en annan människas livsutrymme begränsas, genom kränkningar och hot. Dessa kränkningar och hot är del av den psykiska misshandeln, som sker innan den fysiska misshandeln. Den fysiska misshandeln liknar till viss del den misshandel som sker vid kvinnomisshandel,  men könsstympning eller omskärelse tillkommer. Visst händer det att kvinnor könsstympas även när det gäller kvinnomisshandel, men inte  vid tre, sex, eller nio års ålder och med familjens tillåtelse.

Där är väl den stora skillnaden, att vid hedersrelaterat våld sker allt med familjens eller släktens tillåtelse, det sker till och med inom familjen. Gärningsmannen blir dessutom ofta hyllad efteråt, för att han eller hon har försvarat familjens heder. Det är inte bara män som är utövare, Sara Mohammad nämnde att vid 35% av de fall som har hamnat hos polisen var mamman delaktig i våldet och förtrycket. Det är definitivt inte heller så att det bara är kvinnor som är offer för hedersvåld eller mord. Abbas Bröder-projektet, som finansieras av Allmäna Arvsfonden och Länsstyrelsen i Östergötland, arbetar för att kartlägga och stötta pojkar som lever under hedersrelaterat våld.

Hedersrelaterat liv, våld och mord tas främst upp i samband med Islam, även om det förekommer i andra religioner. Det är dock viktigt att skilja på Politisk islam och Islam, det finns ju många muslimer som inte alls stödjer det på något sätt!

Det Sara Mohammad framförallt tryckte på var att man måste våga ställa upp för de här flickorna och pojkarna. Får du veta att någon blir misshandlad eller förtryckt hemma, prata med den personen om det. Visar det sig att det stämmer, försök få henne eller honom att anmäla det. Om personen inte själv vill anmäla måste man till slut faktiskt göra det själv. Vi är skyldiga dessa ungdomar det.

Nu är det dags för mig att borsta tänderna och gå och lägga mig. Jag måste orka läsa imorgon.



vad skulle hända om vaktmästaren plötsligt en dag kilar runt hörnet?

Nu lyssnar jag på Nationalteaterns allra första skiva, "Ta det som ett löfte... ta det inte som ett hot", som jag fick av Rikard i onsdags. Den är jättesvår att få tag på och finns inte ens på CD, så det är verkligen världens finaste present. Och många fina låtar är det på den!
I helgen var jag i Göteborg och hälsade på Frida och hennes kollektiv. När jag kom i fredags bjöds det på trerättersmiddag, jättegott var det! Men vad mätt jag var efteråt, jag hade ätit både lunch innan jag åkte och mackor på tåget. I lördags gick vi på stan, dels andra långgatan och jag köpte två pins och två skivor, sen i en jättefin del av Haga, där köpte jag lite kryddor och en skumklubba. Kvällen spenderades hemma hos dem med film och tv-spel. Det var verkligen en toppenhelg! Lugnt, fint och skönt, och jag tog ganska mycket ledigt från skolan.
Igår läste jag inte heller så mycket som jag hade tänkt, kl. 10 var jag  på Zederslundsskolan för att informera ungdomar om Tant Grön, som vi öppnar upp igen på onsdag. Sen fortsatte det med Tant Grön-jobb resten av dagen. Jag hann dock hem för att äta snabblunch, rostat bröd, som jag lyckades bränna i brödrosten så att brandlarmet gick...
Snart är det dags att planera våren på Tant Grön. Jag vill försöka få in lite mer musik och besökare, så om någon läsare känner att ni skulle kunna bidra med något för ett gäng ungdomar i högstadieålder så får ni gärna höra av er till mig!
På kvällen kom Jenny och Kim hit, vi åt choklad och pratade. Det var mysigt.
Nu är det skoldags!

val

När jag vaknade idag slog jag på TV:n och fick veta att Barack Obama hade vunnit valet. I januari blir han USA:s president. Jag kom att tänka på ett inlägg som jag skrev i för över fyra år sedan i min skunkdagbok. Eller, jag skrev väl inte så mycket själv, hela inlägget var ett citat om The Global Gag Rule från Afrikagruppernas tidning Södra Afrika. The Global Gag Rule innebär i korthet att USA inte ger något bistånd, eller bidrag, till organisationer som arbetar för ökat kondomanvändande samt utför eller informerar om legala aborter. Bush återinförde den år 2001 och i artikeln från Södra afrika står det bland annat att under det första året efter återinförandet av denna lag hade man kunnat  "förhindra två miljoner oönskade graviditeter, 800 000 aborter, 4 700 fall av förlossningsdöd samt 77 000 falla av spädbarnsdöd" Detta bara under första året!
Jag hoppas det blir bättring nu!


en god handling

Jag måste bara tipsa om en jättebra grej: Godhandling! 
Om man har tänkt att köpa något på internet och beställer därifrån bidrar man samtidigt till någon av de välgörenhetsorganisationer som finns på deras sida, exempelvis Afrikagrupperna. Om man har täntk att handla något från en butik som inte finns på Godhandling kan man gå in på sidan över Afrikagruppernas annonsörer, klicka sig in på den butik man vill handla från och därigenom bidra till Afrikagrupperna, när man ändå har tänkt att handla. Det tycker jag är jättebra!

mon amour, ma cherie

Tandläkaren gick bra igår, hade ett litet hål som de lagade direkt. De sa åt mig att jag skulle köra med tandtråd och gurgla med flux. Nu gurglar jag med listerine, men det är tydligen inte lika bra som flux. När jag skulle betala hade jag fått någon rabatt från försäkringskassan, så det blev inte så väldans dyrt i alla fall. Sen var det dags för guidning. Vi spökade lite här på stan och det gick bra. På den första guidningen kom det runt trettio stycken ungar och många föräldrar var med också!  På eftermiddagen bakade jag godismuffins och en chokladbollskaka, som jag och Helena åt av när vi spelade TP på kvällen. Det blev en mysig kväll, men mycket chokladbollskaka kvar. Jag tror att jag ska försöka frysa den!
Idag har jag och Rikard varit ute i skogen och plockat svamp. Han är riktigt duktig på svampar och när han hittar dem är jag rätt så duktig på att plocka. VI hittade en hel påse full med trattkantareller och taggsvamp (om den nu heter så). Vi åt dem på mackor och gott var det! Och mysigt att få tid att umgås med honom.

Förut skulle jag kolla en grej på google translate, och så försökte jag översätta "Eu chamo-me Nesim", som är portugisiska och betyder "Jag heter Nesim", men google translate översatte det till "Jag kallar mig Nesim". När jag sen bytte namn till Lena blev det rätt, "Jag heter Lena". Konstigt!

pauvre type

Fonetik- och grammatikkursen är slut! Förra veckan slutade inte riktigt lika roligt som den började, men allt som skulle bli gjort blev i alla fall gjort. Kanske något försenat. I fredags hade jag fonetiktenta och jag hoppas att den gick bra, jag var lite smått disträ när jag gjorde den. Efter tentan intervjuade min grupp en kvinna på SFI med somaliska som förstaspråk, när jag kom hem var det tänkt att jag skulle börja med den persiska realiatentan, men jag somnade som en stock på eftermiddagen. Realiatentan skrev jag på lördagen. Det var synd, hade velat bli färdig med tentan innan dess och spendera kvällen med Rikard. Istället satt jag och skrev och han läste och sov. Men nu är det gjort! Inga mer realiatentor i den kursen, så nu kan jag bara koncentrera mig på att lära mig persiska.

Den här veckan började med ett möte angående Tant Grön senare på kvällen träffade jag några av ungdomarna som ställde en fråga till kommunfullmäktige under allmänhetens frågestund. De vill ha en riktig fritidsgård här på Ekön, istället för Tant Grön som bara har öppet en kväll i veckan. Vi som jobbar på Tant Grön ser ju att behovet finns, vi har uppemot 20 ungdomar varje kväll, och fanns det en riktigt fritidsgård med större resurser än vad vi har skulle det komma fler. Många av våra ungdomar är för gamla för att vara på de två fritidsgårdar som finns i Motala, och i och med det kommer en annan fråga, vad erbjuder Motala Kommun ungdomar som är över 16 år? Tyvärr svarade inte kommunfullmäktigeledamöterna på den frågan, förmodligen för att de inte har något svar. Ungdomrna fick i alla fall beröm av oppositionen, precis som av krönikören på Motala Tidning som "hoppas att ungdomarna på Ekön ska bli bönhörda så snart som möjligt. Samhället tjänar på det och de får ett bevis för att det lönar sig att agera på det mogna och stillsamma sätt de hittills gjort. (2008-10-23)" Jag är stolt! Nu gäller det bara att få dem att driva frågan vidare! 

Resten av veckan har vi grupparbetat med uttalsanalysen av intervjun vi gjorde med kvinnan från Somalia. Idag hade hela gruppen redovisningar på sina arbeten, det var många som hade intervjuat personer med arabiska som förstaspråk, men några andra språk fanns med, bl.a. tyska och bosniska. Det har varit väldigt spännande att se hur förstaspråk från så många olika delar av världen påverkar svenskan.
På måndag börjar kursen Andraspråksinlärning i ett psykologiskt och soviokulturellt perspektiv. Spännande! Jag hoppas bara på att jag hinner få böckerna i tid. Nu ska jag baka bröd, förbereda mig inför guidningen jag har imorgon och borsta tänderna riktigt noga eftersom jag ska till tandläkaren imorgon!

Je pense a toi, mon amour, ma bien aimee

Jag har förälskat mig i amadou & mariam, särskilt i låten "Je pense a toi". Jag blir lite överraskad när jag faktiskt förstår vissa ord i deras låtar, det var ju ett tag sen jag läste franska.
Det var mammas kompis som pratade om dem någon av gångerna jag sov hos henne i Stockholm. Det har blivit några gånger nu i samband med persiskan. Jag var på en till träff i lördags, och även om det känns som om jag inte riktigt hinner med den verkar det som om det går bra. Jag har gjort det jag ska. Mitt största problem är att jag inte kan bokstäverna, att jag inte kan läsa arabisk skrift. Men det får jag väl träna på under jullovet kanske. På lördag ska sista realia-tentan skickas in, den får skrivas på fredag kväll för den här veckan är det svensk fonetik-tentaplugg som gäller. Jag tycker att den här fonetiken är svårare än engelskan. Det kan vara så att vi går in djupare på det nu eftersom det är de flesta i gruppens förstaspråk, men jag vet inte. Svårt är det iallafall och jag önskar att tentan var nästa vecka, för jag har dragit på mig en förkylning. Jag känner mig frusen och gnällig, men Rikard är underbar och lagade jättegod mat åt mig idag. Efter maten fick jag en jättegod glass-frukt-mix. Mums!
I morgon är det Tant Grön, vi ska se på film med ungdomarna och planera disco för småbarn som jag hoppas att de vill genomföra. Halloweenparty tror jag att det blir!
Nu är det fonetik som gäller!

Helgen

I fredags fyllde jag år. På morgonen fick jag frukost på sängen med lite paket av Rikard. Jag fick bland annat ett fint växthus som står i mitt fönster nu, och en t-shirt som tyvärr var för liten. Efter skola och fika på stan med Charles, Calle och Björn blev det fest med vänner, musikkryss och utgång. Det var fina människor här och jag fick fina presenter, te, post-it lappar och mycket mer. Musikkrysset gick bra, även om alla inte vann och utgången gick ganska bra. Den slutade dock på akuten med ett skuret finger (tur för mig att det inte var mitt). Jag lyckades få med mig en extra sjal hem också, en röd pashminasjal, jag har en grön. Den är väldigt fin, jag köpte en likadan röd till mamma i Skottland. Om någon som läser detta blev av med en röd pashminasjal som luktar parfym på Brygget i fredags så kommer den finnas på Brygget ikväll igen. Förlåt.
I lördags var det handbollsmatch. Motala förlorade tyvärr, men med bara två mål och mot det lag som var bland de översta i serien förra året.
I söndags kom min släkt hit, och jag fick en digitalkamera av pappa, så det kanske blir lite mer bilder här framöver. Jag fick många andra fina presenter också; sällskapsspel, blommor, en borrmaskin (?), en bok med bellmanhistorier (av challe) och mycket mer.
Nu ligger Willgot på kuddarna och snarkar och jag ska fortsätta med persiskan. Det var ett ord som jag kände igen där igen, mast som betyder yoghurt. Blandar man mast, vatten, salt och lite nana (pepparmynta) blir det dogh som man kan dricka till maten. Jag vet inte riktigt hur jag ska stava dogh, det ska hursomhelst vara ett she-ljud i slutet av ordet. I Flyga drake tror jag de dricker det men jag kan inte leta efter ordet där för pappa har lånat den.

Innan jag slutar kommer en bild på ett löv och en bild på astrar från mormors trädgård.


obesvarat

Igår var det kommunfullmäktigemöte och jag skulle fråga SPI varför de har drivit sin kampanj. Östergötland mot rasism var där innan mötet började och delade ut flygblad, vilket jag tycker är ett jättebra intiativ. Jag har dock svårt att hitta information om dem på internet och jag tycker att det är synd att de har valt en talesman som på grund av sin inblanding i andra grupper kan verka oseriös. Valet av talesman och det faktum att det är svårt att finna kontaktuppgifter om dem gör att hela gruppen kan verka oseriös, men jag tycker ändå att det är viktigt att människor engagerar sig i dessa frågor.

Deras talesman fick dock ordet före mig och frågade partiena i Nystart Motala hur de tänker fortsätta sammarbetet med SPI som uttryckt dessa åsikter. De flesta menade att de fortsätter sammarbetet med SPI och säger att partiet hade uttryckt sig olyckligt. SPI själva säger inget sådant utan menar endast att de inte är ett rasistiskt parti. Men om de inte är ett rasistiskt parti, varför drev de då en kampanj som kunde uppfattas som främlingsfientlig? Det var frågan jag ställde, men jag fick tyvärr inget svar av SPI. Jag tycker att ett parti som sitter i kommunfullmäktige bör ha förmågan att föra kampanjer med klara budskap och kampanjer som man kan stå för.

Länkar till artiklar: Motala Tidning, Corren och Östnytt video, Östnytt text.

paintball

Med röda märken på låret har jag nu kommit hem efter paintballspel utanför Linköping. Det var roligt, även om det gjorde ont och jag inte träffade så mycket. Banan var bra, först såg den för liten ut, men när man väl spelade kändes den nästan lite för stor istället. Förutom lite tjafs om hur man uppför sig var ungdomarna ett väldigt trevligt sällskap.
Nu ska jag äta, plugga grammatik och titta lite på andra avenyn.


en blomma har ingen rygg

Det blev ingen mer insändare, andra skötte det så bra ändå.

Nu sitter jag med en krånglig persiskauppgift, översättning och grammatikuppgifter till en text, som jag har lyckats slarva bort. Det är tur att den finns på internet! Även om det är krångligt så är det spännande. Helt plötsligt kommer det ord som jag känner igen. Veckans text heter asb, som betyder häst och det visste jag. Att "jag mår bra" heter xub-am visste jag också, eller jag kände i alla fall igen orden.

Ett tag var jag rädd att jag skulle blanda ihop den persiska grammatiken med den svenska grammatiken som jag ju läser "på riktigt", i lärarprogrammet, men eftersom jag läser svenska som andraspråk fungerar det väldigt bra. Vi jämför mycket med andra språk i och med att våra elever kommer ha ett annat språk som förstaspråk. Svenskan skiljer sig så mycket från många andra språk i världen eftersom vi är ett "platshållarspråk", vi måste (nästan) alltid ha subjekt och predikat för att bilda en mening. Tre ord på svenska blir ett sammansat ord på persiska, xub, som betyder bra och am som visar att det är "jag" som mår bra.

Nu är det dags för mig att bli färdig med persiskauppgiften. Klockan fyra är det handboll, första seriematchen och det är mot Vadstena dessutom. Heja Motala!!


i'm so tired

Det här är hopplöst! Jag ska upp halvsex imorgon, men ändå sitter jag här. Jag försökte faktiskt gå och lägga mig ganska tidigt ikväll, men när jag väl hade släckt kunde jag ändå inte somna. Alla tankar bara for runt i huvudet och jag kände att jag behövde göra något åt det. Nu är en insändare till skriven, får se om jag skickar in den. Vissa kommentarer till artikeln har varit konstiga och de måste bemötas. Nu tror jag i alla fall att jag kan somna, måste om jag ska lyckas hålla mig vaken på föreläsningen imorgon.


men om du låter det stå kvar tills sommarn är förbi så har det växt dej över huvudet till slut

Mikael Wiehe, Valet

I artikeln som jag länkade till 6/9 säger Weine Ericsson att han inte vill "att det ska komma hit invandrare som inte vill göra rätt för sig och jobba. Vill de inte det kan de stanna där de är". Jag tror inte att människor kommer hit utan att vilja jobba, däremot tror jag att man efter att ha sökt ett visst antal jobb och bara fått nej tappar sugen. Under en period då jag var arbetslös sökte jag ca 40 jobb i månaden utan resultat. Det som irriterade mig mest var att en vän med svenskt namn fick ett jobb jag hade mer erfarenhet av. Då är jag ändå uppvuxen i Sverige, talar flytande svenska utan brytning och har ett svenskt efternamn.

SPI menar även att invandringen kostar för mycket pengar, och då Margareta Svanlund får frågan om varför man inriktar sig just på invandringen och inte mot kulturbidrag och idrott, som också får pengar som skulle kunna ges till pensionärer svarar hon "Idrott, musik och kultur har ju funnits i vårt svenska samhälle länge". Har inte invandring har funnits i vårt svenska samhälle länge? Som min mormor sa, vi har ju för sjutton städer som har tyska namn, och som jag säger: vårt språk har även ord som sedan långt tillbaka härstammar från bl.a. tyskan.

Det här är mitt svar till SPI, det kanske inte läses av många, men jag har i alla fall fått mitt sagt. Och efter artikeln har frågan tagits upp i Motala Tidnings ledare och även i Corren. Det jag tycker känns oroväckande är att Nystart Motala fortsätter sammarbeta med SPI.


i det mörker som vi blundar, där rustar de för krig. hur kan vi slåss ifall vi inte inser faran?

Idag började jag på "Introduktionskurs till persiska" på Uppsala Universitet. Vi har gått igenom alfabetet, lite grammatik och lite historia. Det verkar vara en väldigt spännande kurs, men det är lite synd att vi bara ska läsa och förstå persiska, inte prata. Som tur är har jag en pappa att läsa texterna för.
Länk till artikeln som blev av insändaren.

insändare

Efter att ha tvättat och varit på uppdrag på stan kom jag hem till en sovande katt i tvättkorgen. När jag har fått bort katten från kläderna är det dags för lite plugg och sen ska jag hem till mamma på mat.
Min insändare blir en artikel. Det är spännande.

SPI

Mycket besviken och ledsen blev jag i lördags då jag kom till stan och på torget såg ett plakat där det stod "Invandring efter landets behov" på ena sidan, och "Ta seden dit du kommer" på andra sidan. Dessa uppmaningar var undertecknade av SPI som alltså är Sveriges Pensionärers Intresseparti. Ett parti som jag förväntar mig ska för pensionärers rättigheter i samhället, men som istället verkar välja att arbeta mot en annan utsatt grupp i samhället.
Invandring ska väl ske efter människors behov av hjälp och stöd, och istället för att "ta seden dit man kommer" är det väl mycket trevligare att lära och ta del av varandras seder och traditioner. Då man bör arbeta föra att alla kommuninvånare ska känna sig välkomna att ta en runda på stan en lördag skulle det uppskattas av många om man slapp se plakat som dessa.

Ubuntu

Idag tittade jag och mamma på In my country, en film från 2004 som handlar om sannings och försoningskomissionen i Sydafrika. Genom att berätta om de brott människor begick under apartheid beviljades de amnesti; de blev förlåtna av offren och deras familjer. För mig är det ofattbart men beundransvärt hur man kan förlåta en människa som har torterat ens barn, man, fru, syskon, förälder eller vän. Samtidigt att måste, då så många brott mot de mänskliga rättigheterna begicks under apartheid och enda sättet för dessa människor att få veta vad som hade hänt med deras barn, syskon, föräldrar eller vänner var genom att få de människor som begick brotten att berätta. Och varför skulle de berätta om de visste att de skulle bli straffade för det?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0