2009
Nu är det nya året här. Igår skrev jag -09 i mitt anteckningsblock för första gången! Nyår firades i Sanna och Linus nya, fina lägenhet. Knytis med mexikanskt tema, trevligt! Och efter alla raketer och alla champagne fick vi världens godaste kladdkaka! Bra start på det nya året!
Om mindre än två dagar har jag min persiskatenta. Jag hoppas verkligen att jag klarar den, känns onödigt att dra iväg högskoleansvarig i Motala en lördagmorgon för en tenta jag inte klarar. Men jag är osäker. Imorgon blir det sistaminutenplugg på verb, ord och texter. Både mamma och pappa ska förhöra mig!
Nästa tenta ska in på torsdag, som tur är har jag lånat ut böckerna till och med lördag så jag kan koncentrera mig helt på persiskan tills dess. Sen vet jag att jag kommer ha några snurriga dagar med böcker, papper och datorn överallt i lägenheten tills tentan har lämnats in. Inköp och annat till Tant Grön ska göras då också, innan vi öppnar för vårterminen på onsdag.
Samtidigt som jag oroar mig över mina tentor läser, ser och hör jag om hur människor dör varje dag i Gaza. På swedenabroad kan man läsa om hur det varken går att ta sig ut ur eller in i Gaza, detta sedan Hamas maktövertagande i juni 2007, det är alltså ett och ett halvt år sedan. I ett och ett halvt år har människor inte kunnat röra sig hur de vill. Och dessa människor är inte nödvändigtvis "terrorister", det är familjer, gamla, barn, ungdomar, människor precis som du och jag. Till råga på allt bombas, beskjuts och dödas dessa människor nu, utan möjlighet att ta sig därifrån. Hamas raketattacker har varit och är fruktansvärda, men det Israel gör, att stänga in människor, se till att de inte tar sig därifrån, och sen beskjuta och bomba, det är avskyvärt. En viktig skillnad är också att Hamas är en organisation, medan Israel är en stat.
Och jag tycker det är orättvist! När ett barn mördades i Sverige förra året kunde man läsa om det i alla bloggar, ljus skulle tändas och tysta minuter hållas. Alla var upprörda. Men nu, när hundratals barn mördas hör jag inte ett knyst. Varför värderas vissa liv högre än andras?
Om mindre än två dagar har jag min persiskatenta. Jag hoppas verkligen att jag klarar den, känns onödigt att dra iväg högskoleansvarig i Motala en lördagmorgon för en tenta jag inte klarar. Men jag är osäker. Imorgon blir det sistaminutenplugg på verb, ord och texter. Både mamma och pappa ska förhöra mig!
Nästa tenta ska in på torsdag, som tur är har jag lånat ut böckerna till och med lördag så jag kan koncentrera mig helt på persiskan tills dess. Sen vet jag att jag kommer ha några snurriga dagar med böcker, papper och datorn överallt i lägenheten tills tentan har lämnats in. Inköp och annat till Tant Grön ska göras då också, innan vi öppnar för vårterminen på onsdag.
Samtidigt som jag oroar mig över mina tentor läser, ser och hör jag om hur människor dör varje dag i Gaza. På swedenabroad kan man läsa om hur det varken går att ta sig ut ur eller in i Gaza, detta sedan Hamas maktövertagande i juni 2007, det är alltså ett och ett halvt år sedan. I ett och ett halvt år har människor inte kunnat röra sig hur de vill. Och dessa människor är inte nödvändigtvis "terrorister", det är familjer, gamla, barn, ungdomar, människor precis som du och jag. Till råga på allt bombas, beskjuts och dödas dessa människor nu, utan möjlighet att ta sig därifrån. Hamas raketattacker har varit och är fruktansvärda, men det Israel gör, att stänga in människor, se till att de inte tar sig därifrån, och sen beskjuta och bomba, det är avskyvärt. En viktig skillnad är också att Hamas är en organisation, medan Israel är en stat.
Och jag tycker det är orättvist! När ett barn mördades i Sverige förra året kunde man läsa om det i alla bloggar, ljus skulle tändas och tysta minuter hållas. Alla var upprörda. Men nu, när hundratals barn mördas hör jag inte ett knyst. Varför värderas vissa liv högre än andras?
Kommentarer
Postat av: sanna
du är klok och fin nesim.
Postat av: Jenny
Ja du är bäst Nesim! Och klok!!
Blir också ledsen på att det verkar som om våra liv "i den rika världen" är mer värda än andras.
Folket orkar nog inte riktigt tänka på människor utanför ens egen värld.
Trackback
